I våras meddelade Facebook att man lanserade Facebook connect. Nu verkar det som om det händer saker med plattformen. För några dagar sedan skrev New York Times om vad som komma skall.
“Facebook Connect, as the company’s new feature is called, allows its members to log onto other Web sites using their Facebook identification and see their friends’ activities on those sites. /…/ In the next few weeks, a number of prominent Web sites will weave this service into their pages, including those of the Discovery Channel and The San Francisco Chronicle, the social news site Digg, the genealogy network Geni and the online video hub Hulu.”
Tidningen Wired har plockat upp historien och förtydligar.
Along with an easy login, the user gets the option of re-broadcasting whatever they do on the third-party site to all of their friends within Facebook.
Google, Yahoo och MySpace har liknande planer sjösatta. Naturligtvis vill inte Facebook hamna på efterkälken. Den sociala webben börjar allt mer att ta form. Kanske kommer dagen snart då det räcker med att fylla i ett användarnamn och lösenord, oavsett var man befinner sig på nätet. Att det redan finns en sådan tjänst är mindre intressant i sammanhanget. Facebook är större.
De tar aldrig slut. De sociala nätverkssajterna blir bara fler och fler. Och därmed blir det svårare att få någon form av överblick också. Jag har en tid använt mig av ping.fm för att kunna uppdatera mina mikrobloggar med en knapptryckning. Nu har jag även hittat lifestream.fm. Kommer det att bringa ordning och reda? Eller blir det bara ännu rörigare när man lägger till ytterligare en tjänst på sin lista? Tiden får utvisa.
Jag brukar inte skriva om reklam. Men ibland så upptäcker man något som faktiskt är en rolig idé. Resumé skriver på sin hemsida om Lantmännens nya kampanj som beräknas nå 350.000 resenärer vid bagagebanden på Arlanda.
“Kampanjen, som startade i tisdags, består av produktsampling på bagagebanden på Arlanda. Totalt handlar det om 20 dagars sampling fördelat på tre tillfällen per dag. /…/ Vid en testkörning under måndagen försvann närmare 80 produkter, eller cirka en och en halv låda, inom loppet av några minuter.”
Fortfarande kan man mig veterligen varken länka eller bädda in Resumés videoklipp, något som är ett irritationsmoment modell mindre. Men det kommer väl med tiden.
Samtidigt som Lantmännens kampanj pågår på Arlanda, har man på Landvetter i Göteborg börjat testa Balfours 3d-skärmar. Även det ett intressant koncept. Men kanske börjar det bli för mycket reklam?
UPPDATERING:
Jag snubblade över den här bilden på nätet nyss. Mer bagagereklam.
Fler röster höjs mot antipiratlagen och dess konsekvenser. Moderata Ungdomsförbundets Niklas Wykman går tvärt emot sina äldre partikamrater, och menar att det inte är acceptabelt att Sverige gör som Danmark. På hans blogg kan man läsa följande:
“Med fri bevisföring och en garanterad aktiv film- och musikindustri kommer nu en hel generation unga människor att jagas på internet. Inte av en rättstat där man har möjlighet att försvara sig och där det finns proportionalitet mellan brott och påföljd. Utan istället i ett system där industrin kommer börja massfakturera unga människor på pengar man inte har.”
En liknande syn på saken får vi från krönikören Kjell Häglund på filmnyheterna.se. Fortfarande finns det en stor dos okunnighet menar han.
“Mycket kan sägas om piratkopiering, men en sak är säker: det gagnar vare sig debatten eller upphovsrättssidan att de okunniga vulgärargumenten – från den ständiga dumlögnen att upphovsrättsintrång är “stöld” till de förstockade liknelserna vid bilköp, biltrafikbrott och bilstölder – så fullständigt dominerar den senare.”
Samtidigt närmar vi oss Web 4.0, att ständigt vara uppkopplad. När skall filmbranschen öppna upp sina ögon och utnyttja de nya medierna, istället för att slåss mot väderkvarnar?
UPPDATERING:
Läs gärna även Christian Engströms blogginlägg “Ipred är en mycket dålig lag”, som på ett bra sätt sammanfattar varför lagen varken är rättssäker, proportionerlig eller effektiv.
Det går snabbt på internet. Inte minst när det kommer till skapandet av nya sajter. Och precis som i verkliga livet, sker även förr eller senare dödsfall. Jag läste precis att mikrobloggsajten Pownce läggs ner.
“…the imminent death of Pownce should serve as a lesson to us all of how fragmentary and fleeting our virtual lives are. One day you are riding how microblogging, sharing pictures, sounds, music, videos, the next, shot down in flames.”
Annars så finns ju alltid Twitter. Men det vet ni ju.
Sofia Mirjamsdotter och Niclas Strandh från Same Same But Different skriver på sajten medievärlden.se om hur de vikande tidningsupplagorna kan vändas till något positivt. Det är dags att skruva av de proverbiala stödhjulen och satsa på nätet, menar artikelförfattarna. Bland annat skriver de så här:
“Det är dags att vakna nu. Det blir inte verklighet. Tidningarnas papperseditioner kommer inte att plötsligt öka. Släpp sargen och börja leta affärsmodeller där nätet driver och papper är ett mervärde.
Vi lever i en revolution. Medierna har inte längre makt över ordet, kan inte längre sätta agendan, kan inte längre styra över vad konsumenterna ska ha. Det är faktum.
Det är hög tid att börja med läsarna. Att återvinna den trovärdighet som journalistiken i hög grad förlorat under de senaste åren. Genom att börja tala med sin publik, och inte minst lyssna.”
Undertecknad kan bara hålla med. Det fungerar inte att sticka huvudet i sanden längre.
UPPDATERING: Ander Mildner skriver i sin blogg på Sydsvenskan om det journalistiska skiftet som håller på att ske framför våra ögon.
“Den publik som de traditionella medierna nu förlorar går möjligen att vinna tillbaka, om den erbjuds journalistisk kvalitet kombinerad med kloka, roliga, spännande och kreativa sociala satsningar.
Problemet idag är som jag ser det att de personer som ska leda denna utveckling bryr sig extremt mycket mindre om den traditionella produkten än för bara några år sedan. De kanske rentav tycker att de klarar sig alldeles utmärkt utan den. Och då blir det också ganska svårt att inleda en vettig dialog med de människor som befinner sig i det sociala utanförskapet.”
Same Same But Different rapporterar att flera svenska medier valt att outsourca kommentargranskningen på sina hemsidor, bland annat Svenska Dagbladet. Det är det varbergsbaserade företaget Interaktiv Säkerhet som fått uppdraget. Frågan som man givetvis börjar fundera över, är vad som kommer att hända när ett icke-publicistiskt företag tar hand om uppgifter som är synnerligen publicistiska till sin karaktär.
Troligtvis kommer ingen större skillnad att märkas. Ofta blir det fel på andra håll.
Ingvar Oldsberg har aldrig varit inne på internet. Jag är helt mållös.
– Min före detta kvinna, Pauline, som jag fortfarande jobbar ihop med, är datafreak, så hon tar hand om allt det där åt mig.
– Om jag får e-mejl trycker hon bara ut dem åt mig på papper!
UPPDATERING: Oldsberg verkar vara i gott sällskap. Motorolas VD Greg Brown är inne på samma spår när det kommer till e-posten.
“…Motorola’s current CEO, Greg Brown, is so technologically out of touch he refuses to use a computer for communications, and has all his email correspondences printed by his secretary and replied to by dictation.”
Anders Utbult skriver på Newsmill om Alliansens vänner, ett nystartat nätverk som vill framstå som en gräsrotsrörelser. Med en snygg hemsda, snabbt stöd från SvD och två pr-konsulter vid rodret undrar artikelförfattaren retoriskt om det är en gräsrotsorganisation, eller ett exempel på dolt partiarbete.
I USA har detta system blivit mycket populärt bland politiker och fått namnet “astroturfing”, efter det amerikanska plastgräset AstroTurf. Tekniken användes frekvent under det gångna valet, men även under klimatdebatten då tex. den “hemmagjorda” YouTube-videon “Al Gore’s Penguin Army” visade sig komma från ett reklambolag finansierat av General Motors och ExxonMobil.
Anmärkningsvärt är att redan samma dag som nätverket startade, länkade Alliansen till sidan från sin webbplats. Läs hela Anders Utbults artikel här.
Same Same But Different rapporterar att Siewert Öholm har börjat blogga. Anmärkningsvärt då mannen i fråga länge har varit negativt inställd till nya medier. Dock så skjuter han in en brasklapp i sitt första blogginlägg.
Jag är en antibloggare. Jag skall göra allt för att fortsätta att vara det, men inte som en förnekelse, eller verklighetsflykt. Jag gör det därför att verkligheten trots allt får mig att inse att ”härtill är jag nödd och tvungen”. En slags ”gilla-läget-filosofi”.
Det är inte första gången som Siewert Öholm är i otakt med tiden. En någorlunda kvalificerad gissning är att det heller inte är sista.