En skam är vad det är!
Kjell Häglund skriver bra på Journalistens hemsida om den nya amerikanska Protect IP Act, och hur den kommer att påverka internet.
Svenska journalistförbundet har aningslöst anslutit sig till lobbyorganisationer som Copyswede, Kultur för alla och Kulturskaparna, vars medlemslistor må se upphovsrättsligt korrekta ut men vars agendor – i fråga om konkret lobbyism – dikteras av det amerikanskindustriella antipiratperspektivet.
Det är en journalistisk skam, och sorg, att media i åratal underlåtit att kontrollera copyrightlobbyns uppräknade skräcksiffror, och att det just nu – bortsett från en stark Expressenledare i söndags – är knäpptyst om denna drakoniska nya USA-lag som mallats efter kinesisk internetcensur och som, om den införs, kommer att lägga grunden för ett diktatoriskt filter i hela mänsklighetens sociala vardag.
"Dubai was meant to be a Middle-Eastern Shangri-La, a glittering monument to Arab enterprise and western capitalism. But as hard times arrive in the city state that rose from the desert sands, an uglier story is emerging."
The dark side of Dubai - Johann Hari - Commentators - The Independent
"Vi lever i ett land med tio miljoner invånare – amerikanska eller kinesiska modeller fungerar inte här. Och dessutom är det lika lätt att gå till Aftonbladet.se och läsa senaste TT-nytt som till din lokala sajt – så hur ska du odla en särart?"
Nu får det räcka.
Att berätta om att man inte längre kan leva på journalistik börjar bli mer lukrativt än att producera journalistik, skrev Jan Gradvall för inte så länge sedan i Expressen. Jag undviker gärna att gå i polemik, men han har rätt på en punkt. Det blir allt svårare att överleva som journalist.
Nyligen kunde man läsa att Sydsvenskan låter 80 personer gå. Även Aftonbladet och Expressen har aviserat stora nedskärningar i personalstyrkan. Man behöver inte vara en fullfjädrad medieanalytiker för att förstå att tiderna förändras.
Jag närmare mig trettio. Jag har haft fem vikariat på två år. Jag har bott svart i andrahand sedan jag flyttade till Stockholm eftersom jag inte kan få ett bostadslån (som jag inte vill ha). Jag känner att jag har fått nog av arbetsmarknaden för det skrå som Göran Persson kallade det nya proletariatet. Detta i kombination med att jag känner att jag inte kan identifiera mig med mitt fackförbund längre*, har fått mig att den senaste tiden aktivt söka jobb som inte är traditionellt journalistiska till sin karaktär.
Den 1 november gör jag en Staffan Dopping (inga paralleller i övrigt) och påbörjar en tjänst som informatör på Försvarsmakten. För Thomas Mattsson har fel. Det är inte så jävla kul att vara journalist 2011. Jag väljer hellre att citera Aftonbladetmedarbetaren Martin Ezpeleta:
“…de borde stänga ner alla journalistskolor omedelbart och sluta lura ungdomarna, som investerar tid och pengar på en utdöende bransch. Låt en barmhärtig domedagsprofet ställa sig på staplade lådor utanför journalisthögskolan och skrika ut: Vi kommer att gå under!”
Tack för mig.
*Ända sedan jag inledde min journalistkarriär har jag varit medlem i Journalistförbundet. På alla arbetsplatser där jag jobbat, har jag mött engagerade fackliga representanter som brinner för sin sak. Något som jag respekterar djupt. Men något visionärt fackförbund som jag kan ställa mig bakom känner jag inte att SJF är. Inte alls, faktiskt. En gammal klasskamrat från JMG kallade det nyligen för “ett förbund för gubbar med 30 års fast anställning i baken”. Lite syrligt, men inte helt utan poäng. Jag känner för egen del att det är hög tid att lämna.
Lågmälda japaner
Det finns en uppsjö av japanska artister som många aldrig hört talas om. Men tack vare internet har det blivit mycket lättare att upptäcka nya intressanta alster från öst. Här är några av mina favoriter just nu. Alla låtar har gemensamt att dom är förhållandevis lågmälda. Mycket nöje.
Teruyuki Nobuchika - Pola
Motohiro Nakashima - A few minutes before the dawn
Chihei Hatekeyama - Stone in my passway
Cornelius - Omstart
Nobukazu Takemura - Travels of Italy
Susumu Yokota - Your Twinkling eyes
Tujiko Noriko - Narita Made
