Att spela ut sin roll

Jag har aldrig orkat titta på en musikgala. Eller någon gala överhuvudtaget för den delen. Det är rätt tröttsamma tillställningar. Nyligen var det dags för grammisutdelningen i Stockholm. Något som lyckades uppröra en och annan bloggare. Bland annat Copyriot.

“Att någon, utom skivbolagens egna anställda, fortfarande orkar bry sig om Grammisgalan är underligt. Att tidningarna skriver helsidor är förbluffande. Att Svenska Dagbladet placerar denna helsida i tidningens A-del, i stället för i nöjesbilagan, är direkt obegripligt. Att artikeln på nyhetsplats är skriven av en skribent som samtidigt sitter i Grammisjuryn, det vill säga är avlönad av Ifpi, är rent pinsamt. Vad blir nästa steg för Svenska Dagbladet? Att låta näringslivsbilagans rapportering från bolagsstämmor skötas av bolagens styrelsemedlemmar?”

Jag har egentligen inga större synpunkter på nyhetsvärderingen av grammisgalan. Men jag har ändå lite svårt att förstå folk som tycker att den spelar någon roll. Behöver man verkligen en TV-sänd mastodontproduktion för att få reda på att årets låt gjorts av tre avdankade Idol-deltagare? Speciellt nu, när mer och mer musik finns tillgänglig på internet? Den långa svansen, ni vet.