I dag är ingen vinnare

Så har det hänt. En betydelselös dom har fallit. Det menar iallafall Joakim Jardenberg när han intervjuas av Sandra Jakobs på Helsingborgs Dagblad. Han menar att teknik alltid kommer att vinna över juridik. Förlorarna är artisterna.

Dagens Nyheter har samlat ett flertal röster. Per Sundin, vd för Universal music i Sverige och tidigare vd på svenska Sony BMG, menar att Sverige är inte längre “ett Kalle Anka-land trots allt”. Hans Skarplöth, vd för Viasat, tror däremot inte att domen kommer att stoppa det illegala nedladdandet. Den stora skillnaden kommer infinna sig den dagen Viasat och hela branschen erbjudet riktigt bra legala alternativ, påpekar han.

Anders Mildner konstaterar att i dag är ingen vinnare. Det kommer att krävas en snabb följd av strängare lagar, en utbyggd övervakning av människors kommunikation på internet, en flora av integritetskränkande åtgärder och – till sist – ett förbud mot att vara anonym på internet för att ens komma en bit på vägen. Om det ens räcker. Anders Mildner tror inte att så är fallet.

Björn Wiman skriver på Expressens kulturblogg att det inte är film- och musikbranschen som vunnit, utan motståndarna. För vad vore hobernas fridfulla Fylke utan Mordor? Ferdinand utan matadorer? Bamses kullar utan Krösus Sork?

Fredrik Sand på Stockholms Handelskammare poängterar klokt att man måste hitta nya ekonomiska modeller för att ersätta rättighetsinnehavarna som fungerar på Internet. Det är den viktiga frågan som döljs bakom röken och dammet kring Pirate Bay-rättegången.

Även Henrik Alexandersson menar att domen i praktiken inte innebär någonting. Han påpekar även att grundproblemet finns kvar: Det finns en jätteklyfta mellan tekniken och informationssamhället å ena sidan – och nöjesindustrins förlegade affärsmodeller å den andra. Nöjesindustrin kommer att ställa till med svår skada på vägen. Men de kommer inte att lyckas bättre än de som en gång försökte stoppa till exempel tryckpressen eller den mekaniska vävstolen.

Personligen är jag orolig för vad det är för samhälle som man kan se växa fram. Vart är vi på väg? Minskad rättssäkerhet, försämrad integritet och övervakning rimmar dåligt med ord som demokrati, frihet och öppenhet. Det handlar om så mycket mer än förlegade affärsmodeller och upphovsrätt. Och det skrämmer mig att inte fler reflekterat över detta.

Läs domen som PDF här. The Pirate Bays presskonferens finns på Bambuser.

Läs även Opassande, Deepedition, Helena Giertta.

Dags för Ipred.

Egentligen tänkte jag skriva om Ipred. Men sen inser man att andra har gjort det bättre. Henrik Alexandersson har gjort en överskådlig sammanfattning, och förklarar vad lagen innebär. Anders Mildner i sin tur påpekar följande på sin blogg:

I dag röstar riksdagen igenom Ipred-lagen.

Det är en sorglig dag. Inte minst politiskt. För sällan har gapet mellan politiker och allmänhet varit så stort som det är i denna fråga.

Vi vet två saker – med säkerhet.

Den första är att fildelningen inte kommer att upphöra och att forskning visar att fler lagar inte har någon effekt på hur människor resonerar i frågan.

Den andra är att det enda möjliga sättet med vilket samhället kan kontrollera fildelningen är genom att skapa ett regelrätt och fullt utbyggt övervakningssamhälle.

Omröstningen startar klockan 16 i dag. Det är en politisk tragedi att makthavarna varken förstår sin tid eller sina väljare.

Rick Falkvinge (född Dick Augustsson enligt Wikipedia förövrigt) skriver på sin blogg om hur piratrörelsen vill att samma regler gäller på internet som det gör i verkliga livet. En intressant vinkel.

Folk anklagar ibland piratrörelsen för att vilja ha andra regler på nätet än IRL. De pratar om “Internet som ett laglöst land”. De har missat något. Vi vill faktiskt ha raka motsatsen. Vi kräver i detalj att exakt samma regler ska gälla på nätet som utanför nätet.

Sedan 1960-talet har det varit möjligt att kopiera t.ex. en dikt eller en teckning i en kopiator och skicka med posten. Det är absolut skitförbjudet för någon att öppna ett brev för att se om det innehåller en kopierad teckning, upphovsrätten till trots. Brevhemligheten är helig. Vi kräver att samma regler gäller på nätet som utanför nätet.

/…/

Lagstiftare tycks inte förstå att medborgarrätter även gäller den kommunikation som medborgare gör på Internet. Den oförståelsen sätter hela medborgarrätten som koncept i fara.

Att slåss mot väderkvarnar

Fler röster höjs mot antipiratlagen och dess konsekvenser. Moderata Ungdomsförbundets Niklas Wykman går tvärt emot sina äldre partikamrater, och menar att det inte är acceptabelt att Sverige gör som Danmark. På hans blogg kan man läsa följande:

“Med fri bevisföring och en garanterad aktiv film- och musikindustri kommer nu en hel generation unga människor att jagas på internet. Inte av en rättstat där man har möjlighet att försvara sig och där det finns proportionalitet mellan brott och påföljd. Utan istället i ett system där industrin kommer börja massfakturera unga människor på pengar man inte har.”

En liknande syn på saken får vi från krönikören Kjell Häglund på filmnyheterna.se. Fortfarande finns det en stor dos okunnighet menar han.

“Mycket kan sägas om piratkopiering, men en sak är säker: det gagnar vare sig debatten eller upphovsrättssidan att de okunniga vulgärargumenten – från den ständiga dumlögnen att upphovsrättsintrång är “stöld” till de förstockade liknelserna vid bilköp, biltrafikbrott och bilstölder – så fullständigt dominerar den senare.”

Samtidigt närmar vi oss Web 4.0, att ständigt vara uppkopplad. När skall filmbranschen öppna upp sina ögon och utnyttja de nya medierna, istället för att slåss mot väderkvarnar?

UPPDATERING:

Läs gärna även Christian Engströms blogginlägg “Ipred är en mycket dålig lag”, som på ett bra sätt sammanfattar varför lagen varken är rättssäker, proportionerlig eller effektiv.

Historien upprepar sig

Då var det dags igen. Den här gången är det författaren Jan Guillou som gör grova förenklingar i dagens Aftonbladet. Detta för att förklara varför Ipred-lagen är något föredömligt.

Nätbombning är nätpiraternas starkaste vapen, samt­liga riksdagsmän får just nu sina mejlbrev­lådor blockerade. Det kan dessvärre ge ett felaktigt intryck av att förespråkarna för nätstölder representerar en mycket kraftfull opinion. Men så är det inte, det kan röra sig om något tiotusental indi­vider.

Jag tycker som Anders Mildner skrev på sin blogg nyligen. Låt Jan Guillou offentligt få diskutera sitt personliga ansvar för det samhälle han och andra företrädare för kultur- och nöjesindustrin håller på att skapa.

Uppdatering: Piratpartiets Christian Engström sammanfattar det hela väldigt bra:

I andra frågor tycker jag fortfarande att Jan Guillou har saker att tillföra samhällsdebatten. Men inte om det gäller min dator. Den begriper han sig inte på.

“Vi har gjort vad experterna sagt”

Anders Mildner har under en tid nu varit en av mina favoritbloggare. Inte minst för att han har bra koll på sociala medier. Dessutom är texterna ofta stilistiskt angenäma, jag tycker om att läsa dem.

För några dagar sedan skrev Mats Söderlund och Kjell Bohlund en artikel på SvD Brännpunkt om “nätpiraternas motstånd mot varje försök att upprätthålla upphovsrätten”. Anders Mildner tar avstamp i texten, och ger en klarsynt analys av vad det egentligen handlar om. Framförallt tycker jag att de sista två styckena är värda att titta närmre på.

“Jag har skrivit det förr och gör det gärna igen: vi ser gång på gång företrädare för nöjes-, underhållnings-, och kulturindustrin som kräver övervakning, minskad personlig integritet, strängare straff och mindre rättssäkra processer.

Det är hög tid att samma personer också offentligt får diskutera sitt personliga ansvar för det samhälle de därmed håller på att skapa. Det finns nämligen saker som är värre att förlora än affärsmodeller som lider mot sitt slut.”

Jag rekommenderar även att ta en titt på vad som publicerades dagen innan på DN Debatt, en text undertecknad av ett “uppbåd av stjärnartister”. Eller varför inte Johan Rheborgs blogginlägg angående ovan nämnda debattartikel.