Bang on target

Tidningen Varför är ny för mig, jag upptäckte den faktiskt först idag. Namnet till trots är det en blogg som drivs av journalister. Journalister som på grund av sitt yrke inte kan “såga så hårt, inte avslöja vad som helst, och berätta vad vi egentligen tycker om chefer, ‘vänner’ och kollegor.”

I ett underhållande inlägg lägger man fram tesen att många fast anställda journalister är usla och bromsar utvecklingen.

“Värdelösa journalister saknar sjukdomsinsikt men har ändå en inneboende rädsla, känner sig ofta hotade av något odefinierbart. Det är därför de alltid är först med att kasta första stenen på bloggare i allmänhet, trots att de aldrig lyckats hitta någon och inte ens vet vart man ska leta. En sak säger jag bara: Hotet är på allvar. Bland alla kjamizbrudar, läppglanshövven och bebisbloggare där ute, har jag lätt hittat ett hundratal som bara med vänsterhanden håller en sådan skyhög klass att det är kollegernas smala lycka att personalchefen inte får göra det han drömmer om: byta ut halva styrkan.”

Bang on target. Sen att jag själv gärna någon gång i min journalistiska karriär skulle vilja ha en fast anställning är naturligtvis en helt annan sak. Ett annat blogginlägg som tangerar ämnet är Klasskamp i mediernas värld av Kjell Häglund. Läs det. För det är bra.